Telefonen ringer ihärdigt i hallen. Jag reser mej från middagsbordet och går ut för att svara. Jag vet att det är hon.

- Varför undviker du mej, säger hon med låg röst.

- Jag undviker dej inte, svarar jag.

- Du vill inte vara med mej, säger hon lågt.

- Kära du, du vet att jag ska opereras i dag så därför får du vara hos pappa tills i morgon.

- Du undviker mej. Varför kan jag inte få vara med Martin?

- Du vet han jobbar ju och du behöver en vuxen hela tiden eftersom du har anorexia och inte klarar av att ta ansvar för att äta själv.

- Du undviker mej, säger hon entonigt.

Jag står i hallen och kommer på mej med att tända och släcka lampan som står på den vita byrån. Tänd, släck, tänd, släck. Inombords är jag helt matt.

- Vet du, jag undviker dej inte hjärtat. I morgon ska jag opereras och det gör att jag inte kan äta lunch med dej.

- Du undviker mej, säger hon igen och slänger på telefonen.

Jag lägger också på och går tillbaka och sätter mej för att fortsätta äta. Helst skulle jag bara vilja skrika rakt ut. JAG ORKAR INTE MER!

Min mobil plingar till. Det är hon. "Jag vet att du inte vill vara med mej", står det i meddelande fönstret. Jag ska precis svara då telefonen börjar ringa i hallen.

 

Katie

10 maj 2011 11:44

Det gör ont, jag känner igen mig så! Det är svårt! Till din älskade dotter;

*Det som rör sig inom oss är det bara vi som förstår. Du står på vägen, på linjen för att börja din kamp!
Jag är på god väg att avsluta min - Du börjar gå den vägen som jag gått och snart avslutar!
Smärtan inom oss är det ingen som kan förstå. Ingen ser hur vi sliter, ingen kan förstå vårat innersta!

Vi missar hur våra älskade mammor ger allt för oss, vi missar hur de slits mellan hopp och förtvivlan inför det som sker inom oss, deras vackra älskade barn!

Kanske kommer vi aldrig att förstå varandras VARFÖR
Men en dag skall vi mötas där, vi skall möta våra älskade, starka mammor! Den dagen skall vi kunna titta tillbaka och se att vi faktiskt klarade det här!

- av. Katie Grün Eriksson *

Kramar till er från mig

http://katiegruneriksson.bloggplatsen.se

 

Jennie

13 maj 2011 19:13

jag hoppas att operationen gick bra. Lycka till med allt i livet och jag hoppas att din dotter fortsätter att bli bättre. ///Jennie

 

Annika

18 maj 2011 13:03

Hej
Jag har en dotter som är på väg att bli frisk, jag känner igen det du skriver, maktlöshet ! man är maktlös mot sjukdommen, maktlös mot sjukvårdspersonal som är okunnig,all denna osäkerhet som man känner gör jag rätt eller fel ? alla tips man får av alla :) man är bara en mamma som kämpar för sitt barn. Min dotter var nära på att dö, sista gången blev hon tvångsomhändertagen för att hon inte ville ha den vården dom erbjöd, det var den absolut värsta perioden i både mitt och min dotters liv, men också den bästa. Efter detta så hamnade hon i Varberg som i mitt tycke har en väldigt sund inställning till denna sjukdom,dom arbetar mycket med Kbt och ett eget ansvar, den passade min dotter och är det bästa som har hänt våran familj. Jag hoppas av hela mitt hjärta att ni får den hjälp ni så väl behöver.

 

kate

15 juli 2011 16:37

Mat problem.. Har du något tips? ----> http://kateie.blogg.se/2011/july/its-all-coming-back.html#comment ♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥

http://kateie.blogg.se

 

Borderline & Jag

21 april 2012 13:31

Det är en text som väcker många tankar

http://Ekblaad.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Mamma – till – Anorexia   Förord   I flera år av vårt liv hade anorexian den största platsen, dagar och nätter ägde Anorexian min dotter, mig och vår familj. Under denna kamp, med matscheman och terapisamtal skrev jag ner mina tan...

Det är tre år sedan jag slutade skriva. Kanske för att det vände. Skrivandet var ett sätt för mig att orka. Nu skriver jag på en bok utifrån bloggen. Jag vill tacka er alla som skrivit till mig och uppmuntrat mig att fortsätta att berätta om hur det ...

Det småduggar ute och vi står i hallen och tar på oss regnkläder för att gå ut med hunden och kanske ta en sväng förbi affären. Ute är det + 5 grader och precis på väg att mörkna. Vi går en stund i tystnad. När vi kommer till övergångsstället får vi ...

Det känns som om vi är på rätt väg.

Jag ligger i sängen och läser aftonbladet. Det är en artikel om ätstörningar och anorexia. I vänsterspalten rekommenderar de några bloggar. Jag läser följande text; "Precis när vi kommer fram till bilen så kräks hon. Jag reagerar knappt. Så hemskt....