Emelie

11 maj 2011 10:27

Hej! Halkade in på din blogg rent slumpmässigt och vill bara säga att jag förstår din kamp och smärta, då jag själv gått igenom år av anorexi. Jag vill bara uppmuntra dig att fortsätta, att bara älska och finnas där som du redan verkar göra. Se de små stegen och gläds åt dem! Emelie

Jessica

13 maj 2011 09:01

feast-ed.org och aroundthedinnertable.org

två bra sidor, på engelska men det finns ingen lika bra på svenska. första sidan är full med BRA fakta kring ätstörningar som är baserad på senaste tidens forskningar (forskingen inom äs har gått otroligt fort framåt senaste åren, så mkt av den infon som finns ute hos vårdtagare är gammal och felaktig..tyvärr), finns även många råd kring vad föräldrar kan göra för att hjälpa sitt barn osv. andra sidan är ett forum för föräldrar till ätstörda barn, det är jättebra och fullt med stöd och handfasta råd.

bara en tanke. förresten. anorexa ÄR en sjukdom, inte bara ett tillstånd. och föräldrar FÅR och SKA tvinga sina sjuka barn att äta. du måste vilja bli frisk åt henne och göra det som behövs, tills hon är tillräckligt klar i skallen och har kommit såpass långt i tillfrisknandet att hon själv kan vilja bli frisk och orka kämpa. du/ni har ju försökt stuket att hon själv måste vilja bli frisk, att det inte är en sjukdom nu ett tag och det verkar inte fungera särskilt bra...försök att prova en annan väg så kanske det går bättre. hoppas! förstår att du har slut på ork och att det är skitjobbigt, men det finns ju tyvärr ingen annan väg än att man som förälder måste orka med när ens barn är sjuka...


kram!

Här finns hjälp!

2 juni 2011 19:59

http://abkontakt.se/default.asp?OfficeID=24

Jenny

6 juni 2011 09:30

Hur hopplöst det än kan kännas så kan det bli bättre! Det kan bli bättre. Jag har haft så många stunder när jag trott att allt har varit kört, men idag mår jag bra. Step by step... Styrkekramar till dig!

Erika

7 juni 2011 17:27

Styrkekramar i massor

Ulrika

14 juni 2011 17:39

Du! Är inne på din sida då och då. Bara för att se hur det är. Tungt. Hjälp tänker jag. Får en klump i hjärtat på något sätt. Fastän jag ju inte vet vem du är eller känner dig så är du där. Ja du är i hjärtat på något sätt. Och din dotter. Älskade. Värdefulla. Önskar så mycket att din dotter ska se sitt värde bara för den hon är. Att hon ska få bli bra. Att ni skulle få uppleva en bra och skön sommar! Kram!

Erika

23 juni 2011 20:22

Skickar mängder av styrkekramar till dig & din familj

Ulrika

6 juli 2011 21:47

Tänker på dig. Tittar in här då och då. Med förhoppning. Ja förhoppning att du ska få skriva att det är bättre med dottern. Skulle vara en lycklig dag. Önskar jag kunde krama dig typ, eller sända en här på bloggen. Tror att det är många som tänker på dig. Många som hoppas. Ta väl hand om dig!

Elin

9 juli 2011 17:28

hälsa din dotter från mig att hon måste kämpa på. Jag lever själv med en grav anorexia som läkaren säger och varit inlagd på tvångsvård i 6 månader ena gången med både sond och rullstol och ett stannat hjärta. Och även en andra gång på tvångsvård då jag nyss blev utskriven och nu är det bättre än på länge. Det finns så mycket mer än ett liv där man hatar sig själv och sin kropp. Det är fortfarande jobbiga stunder men också bra stunder. HÄlsa din dotter att hon aldrig aldrig ska ge upp även hur jobbigt det är, för det blir alltid, jag menar alltid bättre !
kramar elin

Svara gärna till min blogg så jag kan se svaret: www.sssmiley.devote.se