Direktlänk till inlägg 9 augusti 2011

Jag gör det förbjudna.

Av Karin - 9 augusti 2011 10:10

Hon är på läger och jag är ensam hemma. Jag skruvar på radion för att överösta tystnaden och går in i hennes rum. På golvet ligger det kläder som hon i sista sekund kastat ut från resväskan. Sängen är lite slarvigt bäddad och på väggen har en av affischerna på Robert Pattinson hamnat på sned. Jag ställer mej på sängen för att trycka fast den gråa häftmassan så att hennes filmkärlek får hänga rakt. Jag trampar på något hårt, kliver ner igen och lyfter på täcket. Där mellan täcket och överkastet ligger det en ljusblå skrivbok. Under ett par sekunder tvekar jag, sedan gör jag det förbjudna, jag öppnar boken. Med tunna blyertsbokstäver står det "45 min pingis=250 kcl ca som en pizzaslice".  Mitt hjärta dunkar hårt i bröstkorgen. Dels för att jag gör något så förbjudet, som att läsa någon annans dagbok, och sedan för det sjuka i det hon skriver.


När jag ska lägga tillbaka boken under täcket tappar jag den på golvet och mittuppslaget åker upp. Med stora bokstäver står det: FUCKIN PERFECT!

En hissnande känsla av lycka åker genom hela min kropp. Hon har skrivit; FUCKIN PERFECT!, med röd turs. Som ett slags dra åt helvete. Länge står jag och tittar på orden från Pinks låt.


"Pretty, pretty please 
Don't you ever, ever feel 
Like you're less than 
Fuckin' perfect 


Pretty, pretty please 
If you ever, ever feel 
Like you're nothin' 
You're fuckin' perfect to me". 


Jag lägger tillbaka den ljusblåa boken under täcket, ställer mej på sängen och trycker fast Robert Pattinson. Sedan hoppar jag in i duschen och bestämmer mej för att det här är en bra dag. Hon är på läger och jag... har egen tid. Jag vet bara inte riktigt vad jag ska göra med den. Inte laga mat i alla fall. =) Jag ska äta hamburgare med pommes och dricka en stor cola! 

 
ANNONS
 
Ulrika

Ulrika

9 augusti 2011 12:24

Så glad. Tänk att jag missade dina ord. Ändå är jag här nästan varje dag.
Du skriver så fint. Skulle kunna vara författare.
Glad att din dotter mår bättre.
Önskar nu att du skulle få en vecka när du kan vila och slappna av.
Ja, jag blev glad när jag läste om dottern. Och en godispåse hade hon också. Du är en sån bra mamma. Plättar. Mums.
Kommer komma tillbaka och läsa. Flera gånger. Ta hand om dig! Kram från Ulrika

http://vattenslangen.bloggagratis.se

 
Rebecka

Rebecka

9 augusti 2011 18:23

Sänder all min styrka till er båda! Och hoppas innerligt att det kommer sluta bra, vilket jag också tror! Ni verkar otroligt starka båda två!!
Kramar till er!

http://becciiish.bloggplatsen.se

 
sussi

sussi

9 augusti 2011 20:02

hejsan. ville bara säga att du verkar va en super bra mamma!
Har sj problem med maten och ja vet inte hur många gånger ja har bråkat med mamma om mat. ja fatta aldrig varför hon va/är orolig för mej. men nu när ja har läst igenom din blogg så förstår ja varför.
kram

http://susanneskamp.blogspot.com

Karin

9 augusti 2011 22:47

Lev och njut av livet. Att få en ätstörning leder till döden eller en svår kamt. Du låter som en sådan fin tjej! Njut av dej själv!
Kramar

 
Kitty

Kitty

10 augusti 2011 09:00

Hej Karin!

Jag hittade nyss din blogg, och läste alla inlägg från början till slut. Och jag grät. Och förstod.

Innan jag fick min son hade jag själv anorexia. Låg inne i omgångar, och vägde 39 kg som minst. Men förstod aldrig hur min mamma mådde och kände under den här tiden. Nu gör jag det, tack! <3

Jag tror tyvärr att man aldrig blir helt frisk från en ätstörning, men man kan lära sej att kontrollera den. Och jag hoppas verkligen din dotter är på god väg att göra det.

Jag önskar er all lycka med allt, och jag kommer fortsätta följa din blogg.

Kärlek!

http://bordermum.bloggplatsen.se

 
Ingen bild

Annelie

10 augusti 2011 09:05

Sitter i samma sits, min dotter har varit sjuk sen oktober förra året. Känns som en evighet för att i nästa stund kännas som det var igår... Vi är också på bättringsväg, bra bit men resan har nog varit den tuffaste hitintills! Min dotter fick också åka iväg en vecka nu i juli, mycket vånda innan resan men samtidigt en bekräftelse på att vi är på rätt väg. Hon kom hem gladare, starkare och piggare än jag sett henne på länge. Hon fick en chans att vara som en "normal" tonåring med sin bästa väninna och jag ångrar inte en sekund beslutet att låta henne åka. Dottern har fortfarande en bit kvar viktmässigt, och godis finns inte på kartan men hon äter bättre än för ett år sedan... Skönt att hitta andra i samma situation, ger stöd på något sätt för som sagt, anorexi är ett fruktansvärt monster och svårt för utomstående att förstå vad vi går igenom... Håller tummarna för er! Kram

 
Ingen bild

Emma

13 augusti 2011 20:57

Jag förstår verkligen hur du känner, min kompis har anorexia och ligger inne på barnpsyket nu. Fortsätt kämpa, folk kämpar med dig

 
Ingen bild

en annan mamma

14 augusti 2011 20:32

Hej,håller med om att det känns skönt att hitta andra i samma situation,ett stort stöd.Tror att det är väldigt svårt för utomstående att förstå vad vi går igenom.Min dotter har varit sjuk sedan november,och vi är också en bit på väg framåt.Men det kan också vara ett steg fram,för att sedan bli två steg bak............Undrar lite över hur er behandling ser ut/tycker ni att ni får bra hjälp med sjukdomen där ni bor?Intressant att höra,vet ju att bl a Stockholm har bra behandlingskliniker.
Håller tummarna för er alla.Kämpa på!
Kram

 
Jenny

Jenny

23 oktober 2011 18:04

Jag vill bara inflika att man visst kan bli helt frisk från en ätstörning! Det är vi många som kan vittna om. Det går att komma hela vägen.

http://www.mindfulnessmamma.blogg.se

Karin

3 november 2011 01:14

Det låter underbart!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Karin - 24 januari 2016 09:57

Mamma – till – Anorexia   Förord   I flera år av vårt liv hade anorexian den största platsen, dagar och nätter ägde Anorexian min dotter, mig och vår familj. Under denna kamp, med matscheman och terapisamtal skrev jag ner mina tan...

Av Karin - 23 januari 2016 20:09

Det är tre år sedan jag slutade skriva. Kanske för att det vände. Skrivandet var ett sätt för mig att orka. Nu skriver jag på en bok utifrån bloggen. Jag vill tacka er alla som skrivit till mig och uppmuntrat mig att fortsätta att berätta om hur det ...

Av Karin - 29 september 2013 08:20

Det småduggar ute och vi står i hallen och tar på oss regnkläder för att gå ut med hunden och kanske ta en sväng förbi affären. Ute är det + 5 grader och precis på väg att mörkna. Vi går en stund i tystnad. När vi kommer till övergångsstället får vi ...

Av Karin - 3 november 2011 01:24

Det känns som om vi är på rätt väg.

Av Karin - 11 augusti 2011 10:28

Jag ligger i sängen och läser aftonbladet. Det är en artikel om ätstörningar och anorexia. I vänsterspalten rekommenderar de några bloggar. Jag läser följande text; "Precis när vi kommer fram till bilen så kräks hon. Jag reagerar knappt. Så hemskt....

Presentation

Min dotter håller på att svälta sig själv till döds
Hon, är en skör tunn tråd långt borta från sitt forna jag. Det värsta är den stundtals tomma blicken.

Fråga mig

87 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8 9 10 11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Augusti 2011 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ mamma-till-anorexia med Blogkeen
Följ mamma-till-anorexia med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se