Jag vaknar av att sopbilen skramlar ute på gatan. Balkongdörren är på glänt så det känns som om de tömmer sopor vid sänggaveln.. Det blåser in kall luft och några regndroppar letar sig in genom springan i balkongdörren och in på sovrumsmattan. Jag går naken över golvet och drar igen dörren. Känner mej klarvaken fast klockan bara är 06.00 Hon åkte i söndags. När jag pratade med henne i går eftermiddag lät hon glad. Jag hörde hennes glada röst i mobilens öronsnäcka medan jag låg på knä och rensade ogräs.

Jag tänker på vårt samtal.

- ”Har du lärt dej något om Gud? Frågar jag lite förstrött medan jag drar upp en envis kvickrot med djupa rötter.

- ”Nej, men om bönen”, svarar hon nästan lite andäktigt.

- ”Om bönen”? Jag drar och lirkar med kvickroten. Vet att om jag inte får upp hela roten så delar den sig och sprider sig och tar över hela rabatten.

- ”Ja, vet du”, hennes röst är ivrig. ”Vi fick ett armband med olika färger som betyder olika saker.

- ”Berätta”, säger jag och drar samtidigt nöjt upp en lång ljustgulfärgad enmeters rot.

-” Jo, det var en svart pärla för sorg, en guldfärgad för gud. Det var en massa färger, men sen så var det bekymmerlöshetspärlan. Vet du, att du kan liksom andas ut sorg och ensamhet och andas in kärlek och tröst från andra människor. Vi fick prova att andas ut våra bekymmer och andas in det som gör oss glada. Och vet du, det funkade”.

Hon pratar med en iver och ett lugn samtidigt.

Jag har satt mej upp och runtomkring mej ligger det ogräs i olika högar. I telefonen pratar min dotter med ny kraft i rösten.

- ”Lyssnar du”? Frågar hon som om hon verkligen vill att jag ska förstå hur viktigt det är det hon berättar.

- ”Jag lyssnar”, svarar jag.

- ”Sen när vi pratat om de där 18 pärlorna, eller bönekransen som det heter, så skulle vi lämna tillbaka armbandet”. Vet du vad jag gjorde då”?

- ”Nej, berätta”.

- ”Jag frågade om jag fick behålla det över natten. För det kändes som om jag blev lugn av det”.

- ”Vad härligt det låter. Fick du det”?

- ”Ja, jag har det på mej nu. Men nu måste jag gå. Hej då”, säger hon. I bakgrunden hör jag glada röster som pratar och skrattar.

- ”Hej då vännen”, säger jag.

När samtalet kopplas ur börjar radion i mobilen att spela igen. Det är som på beställning Ted Gärdestads låt ”Himlen är oskyldigt blå”. Jag lägger allt ogräs som jag plockat i skottkärran och går till komposten och häller ut högen av kvickrot och odefinierbart ogräs. Tänker på de blomsterråd som farmor alltid gett mej. ”Fyll rabatten med så mycket blommor så att ogräset inte får plats”.

Nu har jag varit till blomsteraffären och köpt perenna växter som jag planterat i rabatten. Här ska blommorna få breda ut sig, år efter år. De ska få trängas med varandra. Här ska inte ogräset få luft.

Andas in det goda och andas ut all oro.

 

winnerhorse

10 augusti 2011 16:38

Så fint att titta in hos dig och se att det börjar bli lite drägligare och att flickebarnet gått upp lite i vikt. du skriver så man förstår! Tack!

http://www.winnerhorse.bloggplatsen.se

 

K

4 september 2011 23:36

Så fantastiskt bra och målande du skriver! Jag har läst igenom varenda inlägg och håller alla tummar och tår för er! Har själv haft anorexi och kämpat med allt vad det innebär! Idag är jag 19 år och mår mycket bättre, jag har vunnit tillbaka mitt liv, tillsammans med mina föräldrar! Ni mammor är fantastiska! Sluta aldrig kämpa mot anorexin så som du gör! Om ni båda kämpar lika mycket så kommer ni klara detta! Kram!

http://attblifri.blogg.se

Karin

3 november 2011 01:15

Tack för de fina orden. De stärker!

 

winnerhorse

6 september 2011 19:51

Hej igen, tittar in och undrar lite försiktigt: Hur går det för er?

http://www.winnerhorse.bloggplatsen.se

Karin

3 november 2011 01:16

Ganska bra...
Kram

 

jenny

23 oktober 2011 18:00

Fint skrivet! Fina tankar och fina ord. Det där är något som alla människor kan må bra av att ta till sig av.

Önskar er allt gott!

http://www.mindfulnessmamma.blogg.se

Karin

3 november 2011 01:16

Tack!
Kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Mamma – till – Anorexia   Förord   I flera år av vårt liv hade anorexian den största platsen, dagar och nätter ägde Anorexian min dotter, mig och vår familj. Under denna kamp, med matscheman och terapisamtal skrev jag ner mina tan...

Det är tre år sedan jag slutade skriva. Kanske för att det vände. Skrivandet var ett sätt för mig att orka. Nu skriver jag på en bok utifrån bloggen. Jag vill tacka er alla som skrivit till mig och uppmuntrat mig att fortsätta att berätta om hur det ...

Det småduggar ute och vi står i hallen och tar på oss regnkläder för att gå ut med hunden och kanske ta en sväng förbi affären. Ute är det + 5 grader och precis på väg att mörkna. Vi går en stund i tystnad. När vi kommer till övergångsstället får vi ...

Det känns som om vi är på rätt väg.

Jag ligger i sängen och läser aftonbladet. Det är en artikel om ätstörningar och anorexia. I vänsterspalten rekommenderar de några bloggar. Jag läser följande text; "Precis när vi kommer fram till bilen så kräks hon. Jag reagerar knappt. Så hemskt....