egoist?

12 september 2011 10:03

Tycker du att de/vi som svälter sig/oss själva är egoistiska?

Karin

3 november 2011 01:19

Egoistiska är väl kanske inte rätta orden. Men sjuka. Ni behöver hjälp.

tova ulleryd

9 september 2011 12:29

Jag heter Tova Ulleryd och läser tredje året på Ljud- och Bildskolans journalistprogram I Skövde. Under läsäret ska vi genomföra ett projektarbete och jag har valt att ägna mitt åt ätstörningar. När min storasyster var tolv år gammal drabbades hon av anorexia. Till en början försökte vi inom familjen få bukt på problemet på egen hand men då detta misslyckades fick vi professionell hjälp. De kommande åren låg min syster inlagd på sjukhus med sond i flera omgångar. När det var som värst vägde hon 25 kilo och svävade mellan liv och död. Min systers sjukdom har präglat såväl min uppväxt som mig som person och vår familj har naturligtvis påverkats av allt det vi gått igenom. Idag är min syster efter många års kamp friskförklarad även om hon fortfarande lider av vissa tvångstendenser när det gäller mat. Av läkare och psykologer har min syster tagits väl om hand och anhäriga har blivit vänligt bemötta. Av omgivningen upplevde dock en stor oförståelse och okunskap kring ämnet ätstörningar och än idag tycker jag att folk över lag är väldigt dåligt informerade. Därför ska jag ha som projektarbete att göra en bok om ätstörningar i ett försök att ge människor insikt i hur det att leva med ätstörningar eller vara anhörig till någon som drabbats. Tanken är att boken ska innehålla historer om människor som antingen lever med någon form av ätstörning eller har gjort det. Jag har läst din blogg där du skriver om din dotters sjukdom och jag skulle vara så tacksam om du ville vara med och berätta er historia. Att du skrev om hur det är att vara mamma till någon som lider av en ätstörning. Svara gärna oavsett intresse! tovaulleryd@hotmail.com

Karin

3 november 2011 01:19

Hej!
Du får gärna använda mina texter.
Kram

h

27 augusti 2011 13:58

Hej hej:)
Kan du skriva ett inlägg kanske om hur detta började?

Man blir tårögd när man läser. Och jag beundrar dig som kämpar! Ge aldrig någonsin upp! Hoppas det blir bättre. Ha det bra:)

Karin

30 augusti 2011 19:42

Hej!
Jag ska försöka att besvara denna fråga genom bloggen inom en närmaste veckan.

mammamu

26 augusti 2011 08:16

Hej!
Du skriver verkligen en jättefin blogg som jag har lusläst eftersom jag det senaste halvåret också har blivit en mamma som har fått in ett anorexiamonster i familjen. Läser allt jag kan komma över för att få tips, råd och stöd och kanske framför allt en känsla av hopp.
Nu till min fråga!
Eftersom vi är i valet och kvalet att låta vår dotter åka på en veckas skolresa undrar jag hur det gick för din dotter på lägret?
Snälla berätta!
Skickar dessutom massor av virituellt stöd och förståelse för din situation. Stor kram och ta hand om dig.
MVH J.

Karin

30 augusti 2011 19:42

Hej!
Jag ska försöka att besvara denna fråga genom bloggen inom en närmaste veckan.

Anonym

22 augusti 2011 16:19

Jag blir så rörd när jag läser din blogg! Att du som mamma finns där, hjälper och stöttar henne. Alla tror jag har ätstörningar men jag har ingen mamma som finns där som du. Du verkar hantera allt jättebra och jag tror att din dotter innerst inne är väldigt tacksam för att du hjälper henne med maten, känslorna och allt som händer just nu. Fortsätt kämpa och all lycka tilldig och din dotter!

Karin

30 augusti 2011 19:41

Tack!
Kram

Sökande mamma

30 augusti 2011 18:44

Hej, söker febrilt efter information på nätet då vår 13 åriga son med största sannolikhet drabbats av anorexia, vi har fått en snabb tid på en mottagning. En fråga som jag inte hittar svar på här, är hur ni upptäckte sjukdomen hos er dotter och hur länge hade hon varit sjuk när ni sökte/fick hjälp? Största kramen till er och önskan om en ljus framtid!

Karin

30 augusti 2011 19:41

Hej!
Jag ska försöka att besvara denna fråga genom bloggen inom en närmaste veckan.

Sara

10 augusti 2011 22:12

Hej! Jag älskar att läsa din blogg och jag beundrar dig väldigt mycket som
Kämpar så mycket med din dotter ! Hon har tur som har dig ! Du ska känna dig bra , en väldigt bra mamma! Jag är 18 år och har haft anorexi sen jag var 11 år och jag hade ingen mamma som tog hand om
Mig min mamma är psykiskt sjuk . Så jag beundrar dig . Och jag tycker din dotter har väldigt tur som har en sån
Mamma sån dig ! Jag hade gärna gett dig lite tips hur du kan hjälpa din dotter ännu mer eftersom
Jag vet hur jag hade velat ha det . Mejla gärna sara

Karin

11 augusti 2011 09:17

Hej fina du!
Så ledsen jag blir för din skull. Om din mamma är psykiskt sjuk så har hon troligtvis inte förmågan att ge dej det du behöver.
Försök att prata med någon annan vuxen du litar på och tycker om.
Du behöver stöd i livet. Det gör alla.
Kyrkan kan också vara ett bra alternativ. De har bra diakoner som är duktiga på stödsamtal om livet.
Jag kommer att tänka på dej.
Kramar i massor

Emma

10 augusti 2011 17:07

hittade din blogg genom rampljuset.
först vill jag säga att jag vet hur det känns ( nästan) , jag har en kompis som har anorexia.

Och sen vill jag också säga att jag gillar din blogg & att jag hoppas att det går bra för er!!

kram!

Karin

11 augusti 2011 09:14

Tack för kram och fina ord!
Kram

Mimmi

9 augusti 2011 15:38

Jag måste bara säga att jag verkligen älskar att läsa din blogg, du borde bli författare.

Karin

9 augusti 2011 18:32

Tack fina du för de vänliga orden!
Kram

Elin

8 augusti 2011 18:33

uuhh.. Sånt här är inte kul. Kan tänka mig att det är jobbigt för dig som mamma. Och svårast är det för hon själv. Men kom ihåg viktigt att du e stark för det smittar av sig. Viktigt att berätta för henne att hon är vacker för den hon är smal eller tjock. Amorexia är en kamp och förblir en. Men stötta och ta hand om varann. Ja håller tummar o tår! :)

Karin

9 augusti 2011 10:09

Hej!
TACK! Det behövs.
Kram