Ann-Charlotte

30 april 2011 16:30

Måste bara fråga, har hon gått upp ngt i vikt sedan det senaste inlägget vill säga i torsdags 21 april?! Hoppas att allting går på rätt håll för henne o er allihop, mitt liv börjar gå på rätt håll, har fått reda på att jag har ADHD.. Är inte så mkt för andra kanske men för en själv betyder det mycket :) Jag kikar in här emellanåt för o följa din/er familjs o framför allt din dotters väg mot det friska... :) Hoppas du hittat/orkat läsa Zebraflickan!!! Bamse bamse kramar till er båda trots jag inte vet vem ni är

Karin

6 juni 2011 00:23

Vi har det tungt just nu.

anorexiflickan

28 april 2011 10:02

kan tipsa om BUP i lund, hjälpte mig. är numera mamma och lever såkallat normalt .. dock finns tankarna fortfarande kvar men jag förbjuder mig själv att gå in på toa 2 timmar efter att jag ätit något ..(en metod de använder på BUP) hoppas det blir bättre och jag önskar er all lycka i världen och hoppas att din dotter vaknar en dag och börjar äta som jag gjorde :) många kramar fd. anorexiflicka

Karin

6 juni 2011 00:23

Kram

SANDRA

24 april 2011 21:06

Hej! Tänkte inte direkt ställa en fråga, mer att jag lider med dig/er. Jag har anorexia tror jag. Jag är 15 år och väger 47 kg. Har lyckats gå upp 5 kg!, på ungefär 2 månader! Vägde 42 förut. Anledningen till att jag lyckades gå upp i vikt, är att jag dricker en dricka varje dag (fortimel) finns i olika smaker. Och jag börjar må bättre, prova detta, jag kan lova dig att det kommer bättre(fast jag vet ju dock inte hur illa det är med din dotter)! Men jag hoppas att ni verkligen klarar detta!! Kram på er, och lycka till!!

Karin

6 juni 2011 00:23

Tack!

Isa-Marie

9 april 2011 20:13

Hej! Har varit i din dotters sits o allt du beskriver gör mig så ledsen och samtidigt så medveten om att livet kan vara så skört, bedrövligt och så härligt på samma gång! Det GÅR att bli frisk!!!! Jag tror att man alltid har tankarna med sig, som en nykter alkoholist, men det GÅR att bli frisk! Ge inte upp om din dotter och krama om henne från mig!

Karin

21 april 2011 12:58

Hej!
Tack för dina uppmuntrande ord!
Kram

sofia

21 april 2011 12:44

hur gammal e din dotter?

Karin

21 april 2011 12:57

Hej!
Hon är femton år.

Ann-Charlotte

2 april 2011 00:37

Hej!
Jag tänkte inte direkt skriva en fråga, utan mer att jag är o har varit i din dotters situation! Jag är ca 172cm o när jag vägde som minst så vägde jag 45 kg, spelade fotboll 4 dagar i veckan o sov enbart 2 timmar per natt om ens det! Allt detta under 6 månader o jag satt bara o petade i maten, jag var inte rädd för kalorierna eller så, jag var rädd för att spy! Det var så min aneroxia började detta är nu 7½ år sedan jag insjuknade! Jag har gått upp i vikt, dock inte för att jag äter utan det är mina mediciner som gör det!! Jag vet hur tufft min mamma har det så kan bara tänka tanken på hur du själv har det!! Men ge inte upp, för gör du det så kommer din dotter med o göra det!! Jag lider inte enbart av aneroxia utan av andra psykiska åkommor med som dem inte vet vad det är, men troligen ADHD!! Det tar tid innan, man får kontroll över aneroxian o ångesten, men det finns en bok som jag starkt kan tipsa både dig o din dotter om o läsa o det är "Zebraflickan".. Den handlar om en tjej som haft aneroxia o mer därtill.. Den kan stärka dig o kanske ge dig lite hopp!! Du får mer än gärna höra av dig till mig om du känner för det!!

Karin

4 april 2011 08:45

Hej!
Jag ska absolut läsa Zebraflickan.
Tack för ditt stöd.
Kram

Ann-Charlotte

3 april 2011 21:57

Hej!
Som jag skrev till dig igår, ge inte upp, det är tufft, min mamma kämpar med min aneroxia o min psykiska ohälsa dagligen! Men hon har slutat o bry sig, jag bor inte hemma längre, det är mitt liv jag förstör ingen annans! Nu är din dotter så pass ung att du måste ta hand om henne!! Men läs boken Zebraflickan, där i finns små tips o så där finns ett ställe i Sthlm som denna tjejen åkte till varje sommar för att hennes familj skulle få kunna vara en "normal" familj osv!! Kämpa på, det är tufft men jag håller tummarna för dig o din dotter att hon snart kommer till insikt hur hennes liv ser ut!! Många otroligt många styrkekramar till dig o din familj

Karin

4 april 2011 08:44

Jag ska läsa boken.
Kram

Sara

3 april 2011 23:58

Hej,
jag har själv haft anorexia i fem år och känner igen mig själv från dina texter. Det gör mig ledsen att läsa allt om din dotter.

Det jag ville säga var att du är värd all eloge i världen som kämpar på som du gör!

Karin

4 april 2011 08:43

Tack för ditt stöd.

amanda;D

20 mars 2011 11:25

vrf bloggar du inte längre??:(

Karin

29 mars 2011 13:43

Har inte haft orken.

Malin

19 mars 2011 17:41

Varför bloggar du inte längre? :(

Karin

19 mars 2011 18:09

Hej!
Ska göra det i helgen. Har varit för trött.
Kram