Carolina

8 mars 2011 23:01

Hej, jag har lite funderingar över detta med anorexia, eller rättare jag är jätte orolig för min kompis som lider av anorexia bullemi, hon väger 36 kg o är ca 160 lång, jag vågar inte fråga henne detta men hur livfarligt är det att väga så lite? Din blogg är väldigt gripande lycka till tror på att eran dotter kommer att ta sig ut det så kallade monstret. kram !

Karin

19 mars 2011 18:08

Tack!

Tuva

7 mars 2011 19:10

Hej detta är ingen fråga men ja ville bara säga kämpa på!

Karin

19 mars 2011 18:07

Tack!

M.

1 mars 2011 02:20

Hej!
Du är jätte duktig på att skriva, och starkt av dig att skriva om den här hemska sjukdomen.
Min bästa kompis fick anorexia när hon var 14år, hon vart bättre efter några år, men tyvärr så har sjukdomen kommit tillbaka nu, och nu är hon 20 år..De är så svårt hur man på bästa sätt skall bemöta personen, när man försöker säga något så blir hon bara arg och ledsen och vill inte prata med än... Hur skall man göra? har du något bra tips? Skall man vara tyst eller ska man säga till ordentligt vad man tycker och känner..? Hoppas din flicka blir friskt så fort som möjligt.
Ta väl hand om er alla.
Massor med styrkekramar .

Karin

19 mars 2011 18:07

Uppmuntra det friska. Fråga om hon är sjuk eftersom hon är så mager.
Uppmuntra henne att äta. Fråga om hon vill gå på bio eller något annat med dej. Stå ut med att hon är sjukligt intresserad av kalorier. Avstå ifrån att prata kalorier. Säg att det inte intresserar dig och prata om annat. Visa henne livet. För det hon väljer om hon inte äter är döden.
Tack för alla styrkekramar.

anorexiamamma

27 februari 2011 22:50

Min dotter insjuknade 2007..idag lever hon ett ganska normalt matliv..lite grejer hänger kvar men det kommer att losssna det med. Tro på att din dotter kommer att bli frisk.

Jag har ingen blogg längre och hittade ingen mailadress till dig så därför skriver jag här....
Kram och styrka från en annan anorexiamamma

Karin

19 mars 2011 18:03

Tack, jag behöver alla kramar jag kan få.
Kram tillbaka

Göteborg

27 februari 2011 21:19

Hittade precis din blogg . Och tycker att den verkar intressant . Att se hur en moder ser på det hela . Det måste vara fruktansvärt , kan inte föreställa mig . Hur gammal var din dotter när hon fick anorexia ? Och hur länge har hon haft det ? Vad exakt är det som hände när man har/får anorexia ? är det sant att man inte kan träffa andra människor än familjen till exempel ?

Tacksam för svar .

Rebecka

Karin

19 mars 2011 18:02

Det är klart att man ska träffa andra människor! Det friska ska ta mer plats än det sjuka.
Kram

Budda

27 februari 2011 17:54

Hej, jag läser, beundrar och gråter. Hur upplever du sjukvårdspersonalens bemötande? Vad kan de göra för din dotter?

Styrka från Budda.

Karin

19 mars 2011 18:01

Jag ska skriva om det under helgen.
Kram

reccy

27 februari 2011 14:18

Läser denna blogg varje dag.. Jag blir gråtfärdig när jag läser. Har en fråga .. hur kom det sig att alla detta började ? Kämpa på ! Vet att allt kommer bli bra !

Karin

27 februari 2011 17:19

Ja du... om jag det visste.
Finns inget enkelt svar.
Kram

KämpaVidare

26 februari 2011 19:02

Ingen fråga egentligen men jag vill att du ska veta att du verkar vara en riktigt stark person! Du kämpar för din dotter och det betyder väldigt mycket! Fortsätt kämpa och ge aldrig upp! Ni kommer att klara det!

Karin

26 februari 2011 20:34

Tack!
Kram

Marina

26 februari 2011 00:43

Jag har hört att det är bra att skriva. Dock mår jag mig inte för mig att göra det. Vissa skriver dagbok och andra skriver bloggar, du gör antagligen det som känns bäst.
Jag tycker det är bra att du skriver, din dotter kommer säkert vilja/behöva läsa det här själv när hon är tillräckligt stark. Jag hade velat göra det, om mig själv, nu efter att jag har kommit så pass lång i min process.

Det är skit att vara i det träsket. Jag ycker det är starkt.

Till min fråga ( om du vill svara och den inte är för personlig)

Samtalar du och din son någonting kring det här?
Jag frågar av egna upplevelser i helvettet

Karin

26 februari 2011 20:33

Hej
Jag pratar med alla barnen om detta. Det påverkar alla.

deadGirlsxD.bloggplatsen.se

24 februari 2011 22:36

Emmh varför skriver du om din dotter! tänk

Karin

24 februari 2011 22:50

Hej!
Jag skriver under pseudonym och tror att det kan vara till hjälp för andra föräldrar som lever med anorexia i familjen.