Fråga mig

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Fråga


 

Besvarade frågor

 
Ingen bild

Maria

Tisdag 2 maj 11:07

Hej! Jag hittade din blogg idag och bara gråter. Känner mig så förtvivlat ensam. Jag har en 12-åring som sedan i somras kämpar med ätstörning. Imorse skrek hon ohejdat i 35 minuter över att hon behövde äta en normal portion frukost. Livet har blivit en kamp för överlevnad och jag är för första gången som mamma rädd på riktigt. Det gör så ont! Tack för att du har delat med dig!
/ M

Karin

Tisdag 2 maj 12:04

Hej!
Jag ber om ursäkt för mitt sena svar. Det var en period i våra liv då det mesta var kaotiskt. Nu håller bloggen på att bli en bok och i samband med detta har jag gått in och läst igenom alla hundratals frågor som ligger obesvarade. Jag är uppriktigt ledsen över att du inte får mitt svar förrän nu.

Min tjej har blivit en ung kvinna. Hon utbildar sig, har blivit sambo och skrattar mycket. När hon är stressad kommer sjukdomen fram, men i dag är hon medveten om den och kan oftast hantera sina skov.

Jag vill gärna komma i kontakt med dig.Känner väldigt mycket för dig.

Kram
Karin

 
Ingen bild

Alice

23 december 2014 12:25

Hej! Det var ju ett tag sen du uppdaterade sidan. Skulle bara vilja vet, hur är det med din dotter? Är hon frisk eller fortfarande sjuk? :) / Alice

Karin

Tisdag 2 maj 12:03

Hej!
Jag ber om ursäkt för mitt sena svar. Det var en period i våra liv då det mesta var kaotiskt. Nu håller bloggen på att bli en bok och i samband med detta har jag gått in och läst igenom alla hundratals frågor som ligger obesvarade. Jag är uppriktigt ledsen över att du inte får mitt svar förrän nu.

Min tjej har blivit en ung kvinna. Hon utbildar sig, har blivit sambo och skrattar mycket. När hon är stressad kommer sjukdomen fram, men i dag är hon medveten om den och kan oftast hantera sina skov.

Kram
Karin

 
Ingen bild

christoffer

12 juni 2014 22:16

Hej jag undra bara om du kunde börja blogga igen.? Hur det går för din dotter etc. Tycker detta är sjukt intressant.

Karin

Tisdag 2 maj 12:03

Hej!
Jag ber om ursäkt för mitt sena svar. Det var en period i våra liv då det mesta var kaotiskt. Nu håller bloggen på att bli en bok och i samband med detta har jag gått in och läst igenom alla hundratals frågor som ligger obesvarade. Jag är uppriktigt ledsen över att du inte får mitt svar förrän nu.

Min tjej har blivit en ung kvinna. Hon utbildar sig, har blivit sambo och skrattar mycket. När hon är stressad kommer sjukdomen fram, men i dag är hon medveten om den och kan oftast hantera sina skov.

Kram
Karin

 
Ingen bild

Hanna

7 april 2014 18:29

jag älskar hur du skriver!, Att du kan beskriva så bra att man känner lukten i näsan, och får en klar bild i huvudet. och att du förmedlar känslor och tankar. kan verkligen inte sluta läsa.

Karin

Tisdag 2 maj 12:03

Hej!
Jag ber om ursäkt för mitt sena svar. Det var en period i våra liv då det mesta var kaotiskt. Nu håller bloggen på att bli en bok och i samband med detta har jag gått in och läst igenom alla hundratals frågor som ligger obesvarade. Jag är uppriktigt ledsen över att du inte får mitt svar förrän nu.

Tack för dina värmande ord!

Min tjej har blivit en ung kvinna. Hon utbildar sig, har blivit sambo och skrattar mycket. När hon är stressad kommer sjukdomen fram, men i dag är hon medveten om den och kan oftast hantera sina skov.

Kram
Karin

 
Ingen bild

sanna

19 januari 2014 22:07

Hej jag vet inte om du svarar på min fråga. Men hur lång var din dotter 2011? Vad vägde hon när hon blev inlagd? För jag undrar hur hård vården var mot er innan dom insåg att det var allvar?
Själv så har jag varit svårt sjuk i anorexia sen i många år. Anorexian började när jag var 11 år. Är 21 snart 22. Och hur mår din dotter idag?
Har själv blivit väldigt dåligt behandlad inom vården LPT man får aldrig in mig frivilligt. Kram

Karin

Tisdag 2 maj 12:03

Hej!
Jag ber om ursäkt för mitt sena svar. Det var en period i våra liv då det mesta var kaotiskt. Nu håller bloggen på att bli en bok och i samband med detta har jag gått in och läst igenom alla hundratals frågor som ligger obesvarade. Jag är uppriktigt ledsen över att du inte får mitt svar förrän nu.

Min tjej har blivit en ung kvinna. Hon utbildar sig, har blivit sambo och skrattar mycket. När hon är stressad kommer sjukdomen fram, men i dag är hon medveten om den och kan oftast hantera sina skov.

Vikten och längden har naturligtvis betydelse men är inte avgörande. Det är det psykiska tillståndet som också avgör. Samt hur stort viktraset samt hur stor påverkan hjärtat har tagit av svälten.

Hoppas att du mår bättre i dag!

Kram
Karin

 
Ingen bild

Louise och hanna

10 oktober 2013 09:33

Hej!
Vi heter Louise och Hanna och vi går sista ring på gymnasiet ÅVA i Täby, Stockholm. Nu i 3an ska vi skriva ett gymnasiearbete och eftersom vi går linjen samhälle med inriktning media så valde vi då att skriva om ätstörningar. Vi vill i vårt arbete ha med någon slags intervju och undrar därför om du skulle vara villig att ställa upp på detta. Vi kan möta dig vart som helst runt omkring Stockholm!
Skulle vara jättekul om du ville hjälpa oss med detta men vi förstår självklart om du inte vill ställa upp! Du får även vara anonym under intervjun om det skulle kännas bättre!
Tack på förhand
Med vänlig hälsning: Louise Tillquist och Hanna Revell
Du får gärna maila oss på: louise.tillquist@hotmail.com

Karin

Tisdag 2 maj 12:01

Hej!
Jag ber om ursäkt för mitt sena svar. Det var en period i våra liv då det mesta var kaotiskt. Nu håller bloggen på att bli en bok och i samband med detta har jag gått in och läst igenom alla hundratals frågor som ligger obesvarade. Jag är uppriktigt ledsen över att du inte får mitt svar förrän nu.

Min tjej har blivit en ung kvinna. Hon utbildar sig, har blivit sambo och skrattar mycket. När hon är stressad kommer sjukdomen fram, men i dag är hon medveten om den och kan oftast hantera sina skov.

Ledsen att jag inte svarade när ni behövde mina svar. Hoppas att skolarbetet flöt framåt.

Kram
Karin

 
Ingen bild

Anna

20 september 2013 07:41

Vart har du tagit vägen?
Hittat din blogg av en slump häromdagen och blev oerhört berör. Men så upptäckte jag att senaste inlägget var två år sedan... vad händer? Du kanske inte loggar in längre. Hoppas din dotter är ok. Jag kikar in här någon gång ibland för att se om det uppdaterats.

Karin

Tisdag 2 maj 12:00

Hej!
Jag ber om ursäkt för mitt sena svar. Det var en period i våra liv då det mesta var kaotiskt. Nu håller bloggen på att bli en bok och i samband med detta har jag gått in och läst igenom alla hundratals frågor som ligger obesvarade. Jag är uppriktigt ledsen över att du inte får mitt svar förrän nu.

Min tjej har blivit en ung kvinna. Hon utbildar sig, har blivit sambo och skrattar mycket. När hon är stressad kommer sjukdomen fram, men i dag är hon medveten om den och kan oftast hantera sina skov.

Kram
Karin

 
Ingen bild

Christoffer

27 april 2013 00:13

Hej
Vet inte om du någonsin kommer att läsa detta men om du gör det så undra jag bara hur din dotter mår och varför du sluta blogga!

Karin

Tisdag 2 maj 12:00

Hej!
Jag ber om ursäkt för mitt sena svar. Det var en period i våra liv då det mesta var kaotiskt. Nu håller bloggen på att bli en bok och i samband med detta har jag gått in och läst igenom alla hundratals frågor som ligger obesvarade. Jag är uppriktigt ledsen över att du inte får mitt svar förrän nu.

Min tjej har blivit en ung kvinna. Hon utbildar sig, har blivit sambo och skrattar mycket. När hon är stressad kommer sjukdomen fram, men i dag är hon medveten om den och kan oftast hantera sina skov.

Kram
Karin

 
Joline

Joline

26 november 2012 22:27

Hej Karin!
Du har nog den mest rörande bloggen jag läst på väldigt länge! Nu var det dock ett tag sedan du skrev här. Men hur har det gått för din lilla flicka nu? Har det gått bra för henne?
Har suttit som ett frimärke på din blogg och läst alla inlägg flera gånger. Snälla börja skriva här igen, för du har en stor talang för att få en text så levande.

Lämna gärna ett svar på min blogg. http://dennaverklighet.blogg.se/

http://dennaverklighet.blogg.se

Karin

Tisdag 2 maj 12:00

Hej!
Jag ber om ursäkt för mitt sena svar. Det var en period i våra liv då det mesta var kaotiskt. Nu håller bloggen på att bli en bok och i samband med detta har jag gått in och läst igenom alla hundratals frågor som ligger obesvarade. Jag är uppriktigt ledsen över att du inte får mitt svar förrän nu.

Min tjej har blivit en ung kvinna. Hon utbildar sig, har blivit sambo och skrattar mycket. När hon är stressad kommer sjukdomen fram, men i dag är hon medveten om den och kan oftast hantera sina skov.

Kram
Karin

 
Ingen bild

Sara

12 november 2012 21:32

Hej!
Hittade din blogg här när jag klickade runt. Dock verkar du inte skriva längre., så du kanske inte använder den nu för tiden. Har läst dina inlägg och vill bara säga att du verkar va en grym mamma!! Det du skriver är väldigt gripande!

Jag undrar lite hur det gick för din dotter sen, om hon har lyckats ta sig ur detta?

Stor kram och lycka till, till er båda!! :)


Karin

Tisdag 2 maj 12:00

Hej!
Jag ber om ursäkt för mitt sena svar. Det var en period i våra liv då det mesta var kaotiskt. Nu håller bloggen på att bli en bok och i samband med detta har jag gått in och läst igenom alla hundratals frågor som ligger obesvarade. Jag är uppriktigt ledsen över att du inte får mitt svar förrän nu.

Min tjej har blivit en ung kvinna. Hon utbildar sig, har blivit sambo och skrattar mycket. När hon är stressad kommer sjukdomen fram, men i dag är hon medveten om den och kan oftast hantera sina skov.

Kram
Karin

Presentation

Min dotter håller på att svälta sig själv till döds
Hon, är en skör tunn tråd långt borta från sitt forna jag. Det värsta är den stundtals tomma blicken.

Fråga mig

87 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23 24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Januari 2016
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ mamma-till-anorexia med Blogkeen
Följ mamma-till-anorexia med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se